Varför feminist?
Min mentor på högstadiet frågade en gång ”Hur många här inne tycker att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete?”. Alla utom häftiga rökrutekillen räckte upp handen. ”Då är ni feminister”. "Ok", tänkte jag och sen dess har jag inte haft något problem med begreppet.
Det är många som har just det, problem med begreppet. Personligen är det inte något som har drabbat mig alls.
Jag hade tänkt att jag skulle presentera några frågor som kommer upp i samband med att man är uttalad feminist. Men sanningen är att folk inte alls brukar fråga om det. Sanningen är att när jag kommer ut ur garderoben som feminist så brukar folk reagera ungefär som om jag skulle säga att jag badar i spädbarnsblod. Man frågar inte om det, man backar bara långsamt därifrån. Jag tänker därför svara på de frågor som jag kanske ändå har fått, eller som jag tror att folk vill ställa eller som jag tycker att de borde ställa:
Varför är du feminist?
Jag är feminist för att jag vill se att kvinnor och män behandlas lika.
Vad är feminism för dig?
Att vara feminist i grundbegreppet innebär enbart att man ser att det finns en ojämn könsmaktsordning och att man vill göra något åt det.
För mig betyder det också lite mer specifika saker som att jag inte tror på psykologiska olikheter mellan kvinnor och män genetiskt. Exempelvis så tror jag inte att män är födda bättre ledare än kvinnor eller att kvinnor är mer emotionella och omhändertagande än män. Däremot så finns det sociala konventioner som gör att vi uppfostrar (i hemmet, i skolan) våra söner till slagskämpar och våra döttrar till inredning. Det är ett omfattande samhällsmönster och kan alltså inte lösas helt genom att ge sin dotter bilar att leka med istället för dockor.
Eftersom att jag inte tror på de här olikheterna så vill jag inte heller att kvinnor ska bemötas med förväntningar att vara typiskt ”kvinnliga” och även detsamma för män.
För att undvika att vi blir påtryckta förväntningar på grund av kön så skulle jag gärna se mera könsneutrala namn och en större användning av det könsneutrala ”hen” istället för ”hon” eller ”han”. Men det är såklart småpotatis i jämförelse med det stora målet här.
Det stora målet är att helt omstöpa och frigöra den manliga och kvinnliga identiteten så att vi kan mötas på samma plan.
Men ska inte kvinnor få vara kvinnor och män män?
Självklart får man ha en klänning på sig om man vill det. Självklart får man välja själv hur man gör med sin kroppsbehåring. Men jag tror mer på en kvinnlig könsidentitet som bygger på att man har en livmoder och mindre på en könsidentitet som bygger på att man är emotionell och omhändertagande, för det är ju en påtvingad självbild.
Varför behövs feminism? Det är ju redan jämställt.
Det är många som verkar leva under föreställningen att vi lever i en helt jämställd värld. Några exempel på att vi inte gör det är såklart löneskillnader, barnledighet och våldtäktsrättegångar. Överhuvudtaget så åsidosätts kvinnors sociala och kulturella värde vilket exemplifieras väldigt bra genom ”Bechdeltestet”, alltså att en relativt liten andel filmer innehåller minst två kvinnor som talar med varandra om något annat än en man. Kvinnor är fortfarande kulturellt bara inredning, en accessoar till mannen.
Men många feminister är ju helt galna, eller hur?
Uttalade feminister framställs gärna som manshatande ragator för att inte hota den etablerade könsordningen. En förändring som skulle ge kvinnor mer makt och män mindre ses såklart som ett hot från ett mansstyrt media.
Hatar feminister män?
Nej, feminister som är kvinnor hatar inte män och vi är inte lesbiska allihop heller. Vår samlagskvot kan jag inte uttala mig om men det skulle kraftigt förvåna mig om den var under medel.
Man kan uppfatta att vi skulle ha en negativ inställning till män eftersom att vi vill ta en liten bit av deras kaka för att våran kaka ska bli lika stor. Som min mamma sa: man kan faktiskt inte trolla fram kaka.
Är feminister håriga?
Personligen så rakar jag inte benen, mest för att det är skitäckligt med stubb. Men som en anekdot så har jag hört en man säga att kvinnor med håriga ben är äckliga även fast hans egna var rätt lurviga, och det är knappast vad jag kallar att mötas på samma plan. Så mina håriga ben är också delvis ett ideologiskt statement faktiskt.
"inte tror på psykologiska olikheter mellan kvinnor och män genetiskt"
Det här är ju förstås lite som att inte tro på evolution. Att hormon som testosteron, av vilken män har mätbart ansenligt högre nivåer, inte skulle påverka beteende håller du väl med om att det låter ganska osannolikt? Vidare kan man ju se klara skillnader i hur mäns och kvinnors hjärnor ser ut, hur funktioner är distribuerade och så vidare (kvinnor har högre koncentration av neuron i talcentrum, som till skillnad för hos män är jämnt fördelat på båda hjärnhalvor). Jag tror inte heller att män är 'bättre ledare' genetiskt, men vi har ganska goda skäl att tro att män till exempel har en biologisk benägenhet till aggression.
Sedan har vi ju i nuläget väldigt skeva könsroller som förstås står för den stora delen av skillnaded i könsbeteenden, såsom att flickebarn får rosa klänningar och dockor.
Angående 'hen' är det i mina ögon way beside the point. Problemet är inte att våra pronomen skiljer på män och kvinnor, det är att lyssnaren gör en bedömning baserat på detta.
Word.
Dessutom kan det ju tilläggas att de manshatande ragatorna inte är feminister. Feminism handlar om jämlikhet, och de som vill göra mannen underordnad kvinnan står ju inte alls för det =)
Joel:
Men hur mycket av det där kan inte bero på sociala orsaker, snarare än biologiskt medfödda? Visst, testosteron och östrogen bidrar ju till en ytterst marginell skillnad, men skillnaderna i hur hjärnhalvorna arbetar kan ju mycket väl bero på att hjärnan lärt sig att arbeta på det sättet via uppväxten snarare än att det är en medfödd skillnad.
Ytterst marginell? Säg det till en menstruerande kvinna och se om hon håller med.
Eller en elefant i musth. :p
Skillnaden på en människa med höga och låga nivåer av exempelvis testosteron är stora. Här har vi några viktiga citat:
"People with higher basal T[estosterone] tend to be more aggressive and more socially dominant than individuals low in basal T [källor]."
"T levels also have a substantial genetic component. Twin studies suggest that genes explain approximately 66% of the variance in men's T concentrations and 41% of the variance in women's T concentrations [källa]."
"Specifically, high T individuals paid more attention to status cues, became dysphoric, and performed poorly on complex cognitive tasks after defeat but paid less attention to status cues, showed no signs of dysphoria, and performed well on complex cognitive tasks after victory. This pattern of findings has been replicated with different status manipulations [källor]."
Alla ifrån denna studie: http://bit.ly/9fHhFY
Studien i sig är förvisso relevant, men lite trög att läsa. Titta dock gärna lite på introduktionen, fram till 'The Current Studies'.
Det här är inte en fråga om hur hjärnan arbetar, det är hur den är uppbyggd. Självklart kan sociala faktorer påverka hjärnans fysiologi, men de kan inte flytta hjärncentra mellan hjärnhalvor.
Tanken att skillnaden mellan män och kvinnor är helt en fråga om samhällsstruktur och kultur är en vacker sådan, men det är ungefär det argument den har på sin sida, förutom det vanliga talet om vetenskaplig osäkerhet (vilket inte ska bortses ifrån, men i det här fallet har vi ganska talande bevis).
Själv badar jag inte i spädbarnsblod, men jag stödjer helt de som väljer att göra det.
Marginellt i hur folk fungerar psykiskt, inte hur de fungerar fysiskt.
Det där är skillnader jag skulle klassa som marginella.
Dessutom: Bara för att hjärnorna är uppbyggda olika behöver det inte innebära att de fungerar olika.
Lägg dessutom till att det folk på det stora hela syftar på då de säger att kvinnor och män fungerar likadant inte riktigt har med det att göra. Det som åsyftas är istället det psykologiska och emotionella livet.
Det viktigaste med det här synsättet är inte hur verkligheten ser ut eller hur folks hjärnor fungerar rent vetenskapligt. Det viktiga med att man betraktar könen på det här sättet är att det minskar könsrollernas betydelse. Då man tänker i banorna att kvinnor och män är fundamentalt olika så skapar man bilder om hur kvinnor och män beter sig och är, vilket i sin tur leder till att kvinnor och män förväntas vara på specifika sätt, något som stänger in folk i olika beteendemönster. Om någon sedan inte följer de mönstren så betraktas personen som felaktig och riskerar att stötas ut.
Feminism handlar kort och gott om att man ska se individen, inte könet. Individens agerande och varande ska bedömas utifrån agerandet och varandet i sig, inte vilken könstillhörighet personen i fråga har.
Joel, jag kan acceptera att det av evolutionära anledningar finns ett par skillnader. Men poängen är att de flesta skillnaderna inte är genetiska. Jag tycker att Rasmus redan har sätt huvudet på spiken rätt bra här.
@Blob Det kan tyckas vara en petitess, men gener är hur evolutionen verkar. Den enda information som skiljer mellan en blivande pojke och en blivande flicka vid befruktningen är huruvida spermien har en x- eller y-kromosom med sig. Man skulle kunna uttrycka det som att alla skillnader mellan män och kvinnor är genetiska. Förutom det mesta av det där som kommer efter födseln, förstås, såsom uppväxt.
Beteende är psykiskt, enligt min definition. Och jo, att saker är byggda på olika sätt gör att de fungerar olika. Det finns en genetiskt grundad skillnad mellan hur män och kvinnor tänker, detta är fakta.
"Det viktiga med det här synsättet är inte hur verkligheten ser ut."
Det här är det viktiga i ditt argument, och det som skiljer oss åt i frågan, tror jag. Som du (ni) ser det är det viktigt att skapa en jämställd värld, och för det måste man se kvinnor och män som jämlika. Så långt håller vi med varandra. Du (ni) tänker sedan att för att vara jämlika måste de vara likadana. Att erkänna att det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor leder mycket riktigt till vissa förväntningar. Det följer däremot inte att man därifrån måste se alla som avviker ifrån detta som på något sätt felaktiga. Det räcker att observera att exempelvis män i något större utsträckning tenderar att ta ut sina aggressioner med direkta metoder, och ifall en kvinna gör det så är det något hon gör, inte ett lagbrott eller en social faux pas (det kan det förstås också vara, men det är en annan fråga). Lika lite måste vi stöta ut män som beter sig feminint.
Du säger 'Om någon sedan inte följer de mönstren så betraktas personen som felaktig och riskerar att stötas ut.' som om det vore en naturlag. Det är där vi ska agera, det är det vi ska förhindra (för det går att göra) inte låtsas som att de relativt små skillnader som inte finns inte gör det för att det inte passar vår ideologi. Vi måste se till vad som är när vi beslutar vad vi ska göra, inte tvärt om.
Observera att jag helt håller med om att man inte ska ta hänsyn till kön vid till exempel arbetsintervjuer (med ett fåtal uppenbara undantag). Jag förespråkar bara trasdockornas tankesätt, det är lugnt att inte vara identisk, du är lika bra ändå.
Note: När jag säger 'som du ser det är det såhär' betyder det 'som jag förstått det är det såhär du ser det'. Jag försöker förstå dig, inte lägga ord i munnen på dig. Har jag missförstått, korrigera mig.
Lägg in ett @Rasmus innan "Beteende är psykiskt[...]"
Bah, på min blogg får man förhandsgranska innan man skickar en kommentar. Jag hittar ju nu dessutom flera grammatikfel som det är för sent att rätta.
Nej, det är inte fakta att det finns en genetisk grund i hur män och kvinnor tänker eftersom att sättet man tänker på är något man lär sig via social interaktion. Jämför t ex med en människa som vuxit upp utan mänsklig kontakt. Den människan är i stort sätt ett djur.
Man måste inte vara lika för att vara jämlika, och det är inte heller det vi säger. Det vi säger är att man ska se en individs egenskaper som individens egenskaper, inte som representativa för individens kön.
Problemet är att även om man inte vill se det som fel att en kvinna agerar som en man, så betraktas det som fel av samhället och den stora massan. Det blir ett avvikande, "felaktigt" beteende, vare sig man vill det eller inte. Det är ju ifrån det som t ex homofobi till stor del grundar sig i.
Att män tenderar att ta ut sina aggressioner mer direkt är ett typexempel på ett socialt inlärt beteende. Oavsett om män har en större benägenhet till aggressivitet eller inte, så är det direkta sättet att ta ut dem definitivt ett socialt mönster.
Problemet med könsuppdelningen som vi har i dagens samhälle är att de ökar beteendeklyftorna mellan könen, eftersom att män och kvinnor "uppmuntras" av omvärlden att bete sig på vissa sätt. De ytterst marginella skillnaderna ökar därför på grund av de sociala beteendemönstren (Och en liten ökad benägenhet till aggressivitet är en marginell skillnad).
Kort sagt: Det viktiga är att man ser individen, inte könet och att alla är olika, oavsett kön. Ifall vissa beteenden vore genetiskt betingade så skulle rimligtvis de enda skillnaderna då ha uppstått via mutationer, och då skulle de män och kvinnor som avviker i stort sätt inte existera.
Tillägg: Du ser på det hela väldigt medicinskt, medan jag och Johanna betraktar problemet psykosocialt.
En till alkoholfråga ser jag :)
Jag måste säga att jag håller med Joels första kommentar. Den sa att 'gener påverkar beteenden och det gör social inlärning också'. Däremot att säga att "det är inte fakta att det finns en genetisk grund i hur män och kvinnor tänker eftersom att sättet man tänker på är något man lär sig via social interaktion." är bara fel.
Beteenden kommer ur hur man tänker så om man säger att det BARA kommer sig ur social inlärning så är den enda slutsatsen man kan dra att det inte kan finnas någon skillnad mellan honor och hannar i djurarter där ungarna inte spenderar någon tid med vuxna individer för inlärning. På samma sätt kan man säga att en chimpans som växer upp i en mänsklig familj kommer vara precis som en människa eftersom en människa inte har något centra i hjärnan som en chimpans saknar.
Det finns så gott som ingenting här i världen som är bara är svart eller vitt. Olika känslor man har kanske inte uppkommer på grund av olika hormoner men de påverkas fruktansvärt kraftigt av dem. (Tänk bara hur sex skulle vara utan adrenalin) Och eftersom gener väldigt tydligt påverkar mängden hormoner i olika människor så kan man snabbt dra slutsatsen att det påverkar hur man tänker.
Jag SÄGER inte att hur man tänker bara påverkas av gener. Lika lite som jag säger att det bara påverkas av social inlärning.
Det jag säger är att lösningen på de sociala skillnaderna mellan svarta och vita inte är att säga: "svarta människor är inte svarta, de är vita", det är att lära sig att inte bry sig om skillnaden.
Förlåt men jag har alltid tyckt att diskussioner i det här ämnet har varit lite fåniga :p
Jag hittade just den här som andra alternativ i listan på google när jag tänkte kolla vad andra tyckte om ämnet.
Han skriver några vettiga saker
http://www.transmittorn.com/nr_13_special/art5.htm
"Nej, det är inte fakta att det finns en genetisk grund i hur män och kvinnor tänker eftersom att sättet man tänker på är något man lär sig via social interaktion."
Jo, det är fakta. Uppenbarligen blir det enorm skillnad på en människa som växer upp utan mänsklig kontakt. Min poäng är att det finns en skillnad om alla andra faktorer är desamma, eftersom den är medfödd (mer om detta senare).
"Man måste inte vara lika för att vara jämlika, och det är inte heller det vi säger. Det vi säger är att man ska se en individs egenskaper som individens egenskaper, inte som representativa för individens kön."
Här håller jag helt med dig.
"Problemet är att även om man inte vill se det som fel att en kvinna agerar som en man, så betraktas det som fel av samhället och den stora massan."
Som du säger det låter det som ett orubbligt faktum. Det är HÄR vi måste åstadkomma förändring, precis som med homofobi. Hellre än att låtsas som att inga skillnader mellan människor finns måste vi förmå människor att acceptera de skillnader som finns, vare sig dessa består i sexuell läggning, huruvida man tycker om att mecka med bilar eller vad man tycker om för mat.
"Att män tenderar att ta ut sina aggressioner mer direkt är ett typexempel på ett socialt inlärt beteende. Oavsett om män har en större benägenhet till aggressivitet eller inte, så är det direkta sättet att ta ut dem definitivt ett socialt mönster."
Du läste inte rapporten, eller hur? :p
"Problemet med könsuppdelningen som vi har i dagens samhälle är att de ökar beteendeklyftorna mellan könen, eftersom att män och kvinnor 'uppmuntras' av omvärlden att bete sig på vissa sätt."
Korrekt. Sedan är det inte ett jättestort problem att fler män än kvinnor är intresserade av bilar (vilket är 99% socialt), så länge det är lugnt att de kvinnor som också tycker om bilar också gör det.
Könsskillnaderna är marginella om man ser till en individ, då den individuella variationen är mycket större. De är däremot relevanta om man ser till en befolkning.
"Kort sagt: Det viktiga är att man ser individen, inte könet och att alla är olika, oavsett kön."
Jo, så långt är vi på samma sida.
"Ifall vissa beteenden vore genetiskt betingade så skulle rimligtvis de enda skillnaderna då ha uppstått via mutationer, och då skulle de män och kvinnor som avviker i stort sätt inte existera."
Genetiskt betingade, inte styrda av en genetisk järnhandske, intressant som den tanken må vara. Dessutom är inte alla y- och x-kromosomer identiska, de är lika olika som alla andra kromosomer som ärvs i olika familjer och folkgrupper.
Ja, förändringarna har uppstått genom mutationer, men inte mutationer som skett i den senaste generationen, utan mutationer som lagts på hög sedan någon vattenlevande förfader först kom på det här med sexuell reproduktion och sedan sexuell dimorfism.
Du tycker inte att det känns som en logisk undanflykt att tro att genetik kan vara ansvarig för alla våra fysiska skillnader men att det inte skulle ha någon inverkan på beteende?
Ur ett evolutionärt perspektiv, är det dessutom inte ganska logiskt att, given våra olika förutsättningar (män har större muskelmassa, till exempel), det skulle vara evolutionärt fördelaktigt med vissa olika beteendebenägenheter? En av de sysslor i stenåldersamhället där det var viktigast med fysisk styrka var jakt. Därför jagade män i större utsträckning än kvinnor. I och med att de gjorde det utvecklade män vissa fysiska och psykiska egenskaper som gör dem till effektiva jägare. Till exempel har män bättre lokalsinne än kvinnor, och är mer benägna att ta risker.
Det spännande med stenåldern är att här har genetiken styrt samhällsstrukturen, som i sin tur har påverkat genetiken.
"Tillägg: Du ser på det hela väldigt medicinskt, medan jag och Johanna betraktar problemet psykosocialt."
Det är ett psykosocialt problem, men det går inte att ignorera den medicinska fakta som ligger till grund för det.
Ah, precis. Det Stefan sade. Och artikeln han länkade till är ungefär en professionell version av samma sak.
Klart det finns en skillnad ändå, men den är inte könsrelaterad. Olika intelligens, fysik, etc, etc gör enorma skillnader både i hur folk bemöter en och hurdan man blir själv. Och om allt, precis varenda variabel är likadan så är jag beredd att säga att personerna kommer bli väldigt väldigt lika.
Det är nära nog ett absolut faktum. I historien har det alltid varit så, vilket gör det väldigt troligt att utgå ifrån att det kommer hända igen.
Folk kommer alltid att döma varandra för det yttre och för skillnaderna som finns där. Det är så människor fungerar.
Nä, jag läste den inte. För lång och för liten text för mina koncentrationssvårigheter.
Så länge folk får intressera sig för vad de vill, visst. Men, det blir ett problem då man börjar utgå ifrån att alla män är intresserade av bilar, och att inga kvinnor är det.
Hur är de relevanta?
I så fall skulle det innebära att män och kvinnor som avviker från den genetiska betingningen också har föräldrar som avviker.
Våra fysiska skillnader är inte helt genetiska heller. T ex är jag lite längre än medel för män, medan bägge mina föräldrar är kortare än medel. Skillnaden har kommit av att jag kunnat få bättre mat som ung än vad de fick.
Men, jag känner att mitt humör börjar tryta. Så vad sägs som att vi håller med om att vi inte håller med varandra, för annars kommer jag nå det stadiet då jag blir extremt förolämpande i en diskussion, och jag undviker gärna gräl.
Awesome inlägg, blev en ganska cool diskussion av det här inne också.
Jag vill bara tillägga att jag står helt på allas sidor.. Vi måste få bort bromsklossarna ur arslet och göra nånting åt orättvisan som mest bygger på hur vi tror att saker och ting är. Män, kvinnor och Ellen DeGenere borde bedömas utifrån utfört arbete, skolorna är väldigt snabba på att sätta in elever i fack, det är något som jag bara kollar på och sägar w00t? För finns det inte olika tjejer och killar?
Gå ner i åldrarna och fixa kommande generationer, stå inte och tjafsa om herr och fru Går-Man eller Gb-Gumman... får det ger bara dålig pr.
@Rasmus Fair enough, argumenten börjar bli repetitiva ändå (från båda sidor). Dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska göra i en diskussion där vetenskapliga studier inte ses som bevis.
Genetisk rekombination förklarar för övrigt varför folk är längre än sina föräldrar.
@Kim Det är sant. Många feminister har helt fel fokus och ger gruppen ett dåligt namn. Typ som med religion.
