Idag var jag på en föreläsning som förklarade kursen "artificiell intelligens" där vi skulle hjälpa KTH-forskare med ett projekt som var så hemligt att vi skulle skriva på ett kontrakt om tystnadsplikt. Det var en ganska stor grej och skulle inte läcka ut i pressen liksom.

Vi skulle jobba med japanska forskare som var nära att få nobelpriset, och vi skulle kalla dem för sensei, för de var ju fina forskare liksom.

I alla fall, vi fick det förklarat för oss att det som kallas intelligens bara är att hjärnans neuroner skickar signaler till varandra. Och samma sak hade man uppnått genom att låta datorer skicka signaler till varandra. Bara att man behöver väldigt många neuroner/datorer, så när Bill Gates var på KTH och fick en doktorshatt så gick han med på att placera en nod i Vista så att datorerna kunde kommunicera med varandra likt en hjärna.

Sen hade man uppsamlat data från det här och två månader sedan hade man fått det här:

0110101000101... osv.

Man letade efter upprepningar i signalerna då det tyder på intelligens. Som att leta efter signaler i rymden som kan vara från intelligenta varelser.

Man upptäckte att det här som nu förmodades vara intelligent hade angett primtal. 

1=inte primtal

2=primtal

3=primtal

4=inte primtal osv.

0 1 1 0 1 0 1 0 0 0   1   0   1 ...
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ...

Man skickade tillbaka primtalen till AI:n som nu slutade sända primtal och man kunde förmoda att den hade förstått att vi hade förstått.

Alfabetet ville den inte lära sig utan använde något eget teckensystem som alltså vi datastudenter skulle sitta om nätterna och klura ut och då kanske få reda på vad AI:n ville kommunicera. Vid det här laget hade jag fantiserat ihop värsta katastroffilmen där jag bara knäcker koden och det visar sig att den vill bli fri från det utdöende Vista och bara sprider sig och mördar alla.

Men inget av det här var sant så klart. Fatta hur besviken jag blev. 

Jag är väl ganska lättlurad i den mening att jag förutsätter att alla är seriösa och talar sanning jämt. Men jag blev faktiskt inte arg som jag blev när vi skulle skriva ett placeringsprov i matematik som fick mig att känna mig dum i huvudet som visade sig vara ett skämt. Men det här var liksom ett så häftigt koncept att jag höll på att dö.