Det är en svart dag idag, och många har tappat förtroendet för Sverige, för svenska folket och demokratin. Hur kan man känna sig trygg i ett Sverige där hundratusentals människor röstar in ett främlingsfientligt parti i riksdagen? Hur kan jag förvänta mig att bli välkomnad i andra delar av världen om vi inte välkomnar dem?

Det är en svart dag idag, men jag har sett många reaktioner som jag kan ta stöd och styrka ifrån. Jag känner mig stark i att vi enas i ett mångkulturellt Sverige. För egentligen så är vi ju alla invandrare och Sverige har inte växt fram genom att vara isolerat. Tvärtom!

Det är en svart dag idag, och därför klär sig jag och tiotusentals andra i svart för att visa att vi inte ställer oss bakom eller accepterar den här utvecklingen. Gör det du också.

Idag var jag på en föreläsning som förklarade kursen "artificiell intelligens" där vi skulle hjälpa KTH-forskare med ett projekt som var så hemligt att vi skulle skriva på ett kontrakt om tystnadsplikt. Det var en ganska stor grej och skulle inte läcka ut i pressen liksom.

Vi skulle jobba med japanska forskare som var nära att få nobelpriset, och vi skulle kalla dem för sensei, för de var ju fina forskare liksom.

I alla fall, vi fick det förklarat för oss att det som kallas intelligens bara är att hjärnans neuroner skickar signaler till varandra. Och samma sak hade man uppnått genom att låta datorer skicka signaler till varandra. Bara att man behöver väldigt många neuroner/datorer, så när Bill Gates var på KTH och fick en doktorshatt så gick han med på att placera en nod i Vista så att datorerna kunde kommunicera med varandra likt en hjärna.

Sen hade man uppsamlat data från det här och två månader sedan hade man fått det här:

0110101000101... osv.

Man letade efter upprepningar i signalerna då det tyder på intelligens. Som att leta efter signaler i rymden som kan vara från intelligenta varelser.

Man upptäckte att det här som nu förmodades vara intelligent hade angett primtal. 

1=inte primtal

2=primtal

3=primtal

4=inte primtal osv.

0 1 1 0 1 0 1 0 0 0   1   0   1 ...
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ...

Man skickade tillbaka primtalen till AI:n som nu slutade sända primtal och man kunde förmoda att den hade förstått att vi hade förstått.

Alfabetet ville den inte lära sig utan använde något eget teckensystem som alltså vi datastudenter skulle sitta om nätterna och klura ut och då kanske få reda på vad AI:n ville kommunicera. Vid det här laget hade jag fantiserat ihop värsta katastroffilmen där jag bara knäcker koden och det visar sig att den vill bli fri från det utdöende Vista och bara sprider sig och mördar alla.

Men inget av det här var sant så klart. Fatta hur besviken jag blev. 

Jag är väl ganska lättlurad i den mening att jag förutsätter att alla är seriösa och talar sanning jämt. Men jag blev faktiskt inte arg som jag blev när vi skulle skriva ett placeringsprov i matematik som fick mig att känna mig dum i huvudet som visade sig vara ett skämt. Men det här var liksom ett så häftigt koncept att jag höll på att dö. 

Nu är det så att jag har aldrig träffat Jarl och vet inte vem han är annat än att vi har en gemensam vän som jag hängde lite med för 3-4 år sedan som hade ett page och var gotare. På Facebook så kan vi bland annat se att Jarl tycker om att umgås i parker, har en blond indiefrisyr och spelar akustisk gitarr. Och det kan ju gå hem hos vissa, men nu är jag ju inte en trettonårig flicka på konfirmandläger.

Hur som helst så vet jag inte riktigt om det bara är roligt eller bara väldigt obehagligt. Man skulle ju kunna tänka att det är ett skämt eftersom att killen är i 20-årsåldern. Och så läser man igenom det en gång till och inser att det är udda att han har fantiserat ihop vår skilsmässa också. Vad hände? Varför levde vi inte ihop lyckliga i alla våra dagar? Ville han förmedla att han var kapabel att släppa taget om mig genom att fantisera ihop att vi skilde oss? Var det en svår skilsmässa? Var den våldsam? Var jag hemsk?

Men alltså. Hus på Gotland? Jag som aldrig någonsin lämnar Stockholm.