Min mentor på högstadiet frågade en gång ”Hur många här inne tycker att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete?”. Alla utom häftiga rökrutekillen räckte upp handen. ”Då är ni feminister”. "Ok", tänkte jag och sen dess har jag inte haft något problem med begreppet.

Det är många som har just det, problem med begreppet. Personligen är det inte något som har drabbat mig alls.

Jag hade tänkt att jag skulle presentera några frågor som kommer upp i samband med att man är uttalad feminist. Men sanningen är att folk inte alls brukar fråga om det. Sanningen är att när jag kommer ut ur garderoben som feminist så brukar folk reagera ungefär som om jag skulle säga att jag badar i spädbarnsblod. Man frågar inte om det, man backar bara långsamt därifrån. Jag tänker därför svara på de frågor som jag kanske ändå har fått, eller som jag tror att folk vill ställa eller som jag tycker att de borde ställa:

Varför är du feminist?

Jag är feminist för att jag vill se att kvinnor och män behandlas lika.

Vad är feminism för dig?

Att vara feminist i grundbegreppet innebär enbart att man ser att det finns en ojämn könsmaktsordning och att man vill göra något åt det.

För mig betyder det också lite mer specifika saker som att jag inte tror på psykologiska olikheter mellan kvinnor och män genetiskt. Exempelvis så tror jag inte att män är födda bättre ledare än kvinnor eller att kvinnor är mer emotionella och omhändertagande än män. Däremot så finns det sociala konventioner som gör att vi uppfostrar (i hemmet, i skolan) våra söner till slagskämpar och våra döttrar till inredning. Det är ett omfattande samhällsmönster och kan alltså inte lösas helt genom att ge sin dotter bilar att leka med istället för dockor.

Eftersom att jag inte tror på de här olikheterna så vill jag inte heller att kvinnor ska bemötas med förväntningar att vara typiskt ”kvinnliga” och även detsamma för män.

För att undvika att vi blir påtryckta förväntningar på grund av kön så skulle jag gärna se mera könsneutrala namn och en större användning av det könsneutrala ”hen” istället för ”hon” eller ”han”. Men det är såklart småpotatis i jämförelse med det stora målet här.

Det stora målet är att helt omstöpa och frigöra den manliga och kvinnliga identiteten så att vi kan mötas på samma plan.

Men ska inte kvinnor få vara kvinnor och män män?

Självklart får man ha en klänning på sig om man vill det. Självklart får man välja själv hur man gör med sin kroppsbehåring. Men jag tror mer på en kvinnlig könsidentitet som bygger på att man har en livmoder och mindre på en könsidentitet som bygger på att man är emotionell och omhändertagande, för det är ju en påtvingad självbild.

Varför behövs feminism? Det är ju redan jämställt.

Det är många som verkar leva under föreställningen att vi lever i en helt jämställd värld. Några exempel på att vi inte gör det är såklart löneskillnader, barnledighet och våldtäktsrättegångar. Överhuvudtaget så åsidosätts kvinnors sociala och kulturella värde vilket exemplifieras väldigt bra genom ”Bechdeltestet”, alltså att en relativt liten andel filmer innehåller minst två kvinnor som talar med varandra om något annat än en man. Kvinnor är fortfarande kulturellt bara inredning, en accessoar till mannen.

Men många feminister är ju helt galna, eller hur?

Uttalade feminister framställs gärna som manshatande ragator för att inte hota den etablerade könsordningen. En förändring som skulle ge kvinnor mer makt och män mindre ses såklart som ett hot från ett mansstyrt media.

Hatar feminister män?

Nej, feminister som är kvinnor hatar inte män och vi är inte lesbiska allihop heller. Vår samlagskvot kan jag inte uttala mig om men det skulle kraftigt förvåna mig om den var under medel.

Man kan uppfatta att vi skulle ha en negativ inställning till män eftersom att vi vill ta en liten bit av deras kaka för att våran kaka ska bli lika stor. Som min mamma sa: man kan faktiskt inte trolla fram kaka.

Är feminister håriga?

Personligen så rakar jag inte benen, mest för att det är skitäckligt med stubb. Men som en anekdot så har jag hört en man säga att kvinnor med håriga ben är äckliga även fast hans egna var rätt lurviga, och det är knappast vad jag kallar att mötas på samma plan. Så mina håriga ben är också delvis ett ideologiskt statement faktiskt.