Det är ni som är konstiga

Jag undviker att höra någonting av Kent eller Broder Daniel. Inte för att jag inte gillar det, utan för att jag kanske skulle gilla det. För det passar sig liksom inte när man försöker vara carefree och nonchalant. Men även jag behöver lite allsång och ångest ibland, och så kom det sig att jag återupptäckte Thåström, till stor del tack vare Fredrik Strage. Så jag vill bara be om ursäkt för att jag har påstått av Thåström bara är en avdankad gammal pundare. Han kanske är både avdankad och pundare, men knappast bara. Han är terapi för fjortonåringen i oss.

Och hur fint är det inte att döpa en skiva till "Be-bop-a-lula hela jävla dan"?



Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback